Jäsningsmetoder
Bland viner skiljer man i första hand på röda och vita som de två grundläggande huvudtyperna. I ölvärlden finns inte på samma sätt en klar färggräns men istället skiljer man på de två huvudgrupperna överjäst och underjäst öl. Överjäsning är den ursprungliga jäsningsmetoden (jästen stiger till ytan i jäskaret under jäsningsprocessen) medan underjäsning (jästen sjunker till botten i jäskaret under jäsningsprocessen) är en modernare metod.

Med överjäst tillverkas numera i stort sett alla av de äldre traditionella öltyperna, såsom engelsk ale, porter, stout, och tyskt altbier, kölsch och weizenbier. Underjäst användes till de modernare lagerölen såsom pilsener, münchener, dortmunder, märzen, bock och doppelbock.

Överjäsning sker vid relativt varm temperatur (15-25°C) varefter ölet får mogna några dagar eller upp till ett par veckor vid varm temperatur. Öl som har "varmlagrats" släpper bäst fram sin smak om det serveras vid sval källartemperatur, helst ej lägre än 12°C.

Underjäsning sker vid lägre temperaturer (av tradition vid 5-12°C) och ölet får sedan mogna genom att lagras vid temperaturer nära 0°C. Många massproducerade öl lagras knappt tre veckor medan mer traditionella bryggare kräver tre månader. Underjästa öl smakar bäst om de kyls till 7-10°C. Ju lägre fyllighet de har desto lägre bör temperaturen vara.

Överjästa öl har vanligen mer individuell och karaktärsfull smak, ofta med fruktiga och syrliga inslag. Underjästa öl har oftare renare och rundare smak men mindre grad av egna individualiteter.

Det finns en tredje jäsningsmetod, spontanjäsning. Runt Bryssel, i Payottenland i floden Sennes dalgång, finns bryggerier som framställer spontanjäst öl. Ingen jäst tillsätts utan luften får avge vildjäst till brygden som sedan lagras i träfat vid rådande rumstemperatur. Spontanjäst öl lagras två till tre år innan den buteljeras.

Los Angeles	Örebro	Tokyo
Det finns alltid tid för en öl